Stolthet och fria parkeringsplatser.

Det var meningen att den här bloggen skulle skrivas på väg från Avesta, till Stugan - så blev dock icke fallet av anledningar som är "beyond my control", sen var det meningen att den skulle skrivas efter att ha tagit ett välbehövligt dopp i vännerna i Folkärnas utomhusbadbalja som stått uppvärmd för min skull i flera dagar. Inget av det blev av. Snorig, eländig och ynklig får jag istället sitta i min av födelsedagsbarnet, Jake Blues överlämnade gungstol och skriva dagens hyllning till staden som gav parkeringsplatserna ett ansikte.

I den korta stand up akt jag lyckats skapa och genomföra en gång tar jag upp det - Det märkliga faktum att när man kör in i Avesta så möts man inte som i Hudiksvall av det tjusiga "Staden mellan fjärdarna" eller Hedemoras "Här får du mer tid" på infartskyltarna. Nej, i Avesta har vi 2000 fria parkeringsplatser. Avesta - Staden man asfalterade. I mitt samröre med en utsocknes betraktare berättade jag detta och när vi for omkring och jag visade mina smultronställen i staden och dess omnejd passerade vi en av de ovan nämnda skyltarna. Du ljuger - sa han. Eftersom jag inte är så bra på den sortens aktivitet blev jag aningen förvånad och han fyllde snabbt i - Det är 2500 fria parkeringsplatser.

Har vi inte massor med annat att vara stolta över? 

Vi har stora idrottsmän - Nutida och fornstora
Vi har stora poeter - Nutida och forntida
Vi har stora politiker - Nutida och forna.

I mina ögon är Avesta kontrasternas stad.
Det finns inget fulare än ett Avesta i grådassigt väder.
Det finns inget vackrare än när solen låter sina strålar dansa i älven och lysa upp hela Avesta.

Alla vet vad alla gör - alla känner alla
Å andra sidan
Alla har då en möjlighet att ta hand om varandra.

Vi har stålblå industrier
vi har blågrön natur.

Vi har massor att vara stolta över.
Framför allt
varandra.

Jag kanske anses för jävig.
Nu är jag nog inte det.
Jag har inte bott här hela mitt liv. Jag har bott i 10 av Sveriges olika städer och några orter - men mina vagabondfötter har alltid återvänt till älvens strand.
Jag är inte ens född här - och ändå är det här jag är trygg.
Det var vid älvens branta slänt min själ föddes.
När man ännu kunde leka Robin Hood från Kyrkbron till Nya bron - där lyxvägen var en knappt gångbar stig. Nu kan alla röra sig där och sakta börjar jag återta känslan av att ha min själ där. Inget kan ta våra vårar där ifrån oss.

Det var där vi mötte våren - det var alltid där vi tog årets första dopp, 

i Lillforsen.

Till Järnverksarbeterana vid Snickeriets förnöjelse.

Nog har vi mer att vara stolta över än 2500 fria P-platser? 

Lena ♂